Jag har fått några frågor om att gå vidare sen jag skrev inlägget om mig och Arvid för ett tag sen. Helt ärligt så är inte jag heller nån expert på hur man lättast går vidare. Jag har inte gjort de än heller, inte helt, som jag skrev förut så tar de tid, upp till månader, halvår. 

För några veckor sen var jag rädd asså livrädd för att bli ensam och lämnad och de har jag alltid varit, (de var även därför jag inte ville bli tillsammans med någon från början.)

För när man är tillsammans med någon, man känner sig trygg, en trygghet man har alltid någon att gå till vare sig om man är glad eller mår dåligt och någon att mysa med på söndagskvällarna. 

Men jag inser mer och mer för varje dag som går att jag är inte ensam, jag har så många andra som jag känner mig trygg med och får kärlek ifrån. De är jätte skönt att ha dessa personer runt om mig när jag känner att jag inte orkar mer. Jag mår bättre nu, men de känns fortfarande som om de saknas något, jag saknar honom vissa kvällar när mina kompisar är hos sina killar och jag sitter hemma med min familj då känner jag mig fortfarande ensam fast jag vet att jag inte är de. Jag har levt ett tag med någon vars ord jag aldrig kommer få veta om de någonsin varit äkta, de gör ont, ord är ändå "bara" ord, i slutändan är det ändå handlingen som räknas, eller hur?

Sen hur frestande de än är att skicka iväg ett sms, att ringa han, så kommer de bara göra situtionen svårare för dig att släppa taget. Blocka från fb om de är så att du kollar upp han där ofta, för att se hans relations status. T bort bilder även fast de känns tungt, eller lägg över dom till ett USB så de inte blir så lätt att komma åt. För jag hittade alla mina screenshots från min och Arvids konverstaioner för länge sen, tro mig de var inte kul att läsa, alls. 

Du måste tillåta dig själv att vara glad, även fast det gör ont, le, skratta, hitta på saker, gör vad du vill när du än känner för det. En dag, även fast de känns otroligt långt borta just nu, så kommer du må bra igen, de lovar jag du kommer ha gått vidare, du kan vakna en dag och känna absolut inget. 

Du kommer kunna le och bara känna lycka ända ut i fingertopparna utan att ha något som tynger ner dig. Så till den dagen, sitt inte hemma och var ledsen, sluta tänk på det som hänt, lev här och nu. och även fast du inte tror det så kommer du även bli älskad och älska igen, som aldrig förr, rätt som det är kanske han står där i din dörröppning, killen du väntat på ;)

Ge aldrig upp hur jobbigt de än är för stunden, tro mig bara så lite som en vecka sen så var jag nära att bryta ihop helt och på riktigt vilja dö (sjukt dramatisk,ja) men det som händer nu, all din sorg,ilska, besvikelsen ja den kommer förvsinna, sitt inte och tänk att den inte kommer de, för jo de kommer den.

Tänk på alla människor som vill se just dig skratta som inte skulle klara sig utan dig, du orkar,du orkar för dom. De kan kännas som hela din värd faller samman, och även fast de känns som de (för de vet jag att de gör) just där och då, så får inte hela livet göra de. Livet kommer inte stanna upp, ta varje dag som den kommer och gå inte runt och älta det som hänt, de går inte att ändra på. 

Och de blir alltid  bättre, alltid, och när man är igenom sorgen är man även starkare än aldrig förr. <3 

YOU CAN DO IT 

Hoppas jag hjälpte liiite varje fall, ni klarar de, alla klarar de, PUSS & KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har just fixat klart de mesta på Nattstad, så numera ska jag försöka blogga därifrån istället och funkar inte de så hoppar jag helt enkelt hit igen. Men nu bloggar jag där!  www.nattstad.se/johannaamårtensson kommer blogga om ungefär samma sak där ...

Sitter just nu i väntan på mat och Tilde, med min dator och försöker de bästa jag kan att fixa en blogg på Nattstad istället. Har tänkt på de ett tag och känner för att börja om på nytt igen. Så om de blir bra så börjar jag så snart som möjligt att b...

Åkte vid elva tiden och bowlade på Fyrishov idag och höll på i typ två timmar, har något fruktansvärt ont i mina fingrar nu. Kom hem nyss efter att ha handlat lite, och måste städa mitt rum för herregud har de någonsin varit såhär stökigt? Vet inte...

Såg ju denna hemska filmen igår på bio, och kan säga att jag liksom alla andra där inne grät. Trodde faktiskt inte jag skulle gråta för brukar inte gråta för filmer, men jo alla borde varje fall fälla minst en tår till denna. Jag hade ju läst boken...

De är äntligen fredag, veckan har gått riktigt snabbt faktiskt men kunde inte vara gladare för att slippa skolan nu i två dar, att få sova på morgonen kommer bli heaven ...